OM SALOMON OCH LYDIA OCH DERAS DÖTTRAR

Av: Hans Teke

DEL 1: SALOMON OCH LYDIA

Den sjunde januari 1858 fick grosshandlare Olof Salomon Lindman och hans hustru Sofia, född Wennberg, en son som döptes till Johan Salomon. Sonen var deras femte barn; två hade dött i späd ålder och Salomon d.y. blev den äldsta pojken att leva till vuxen ålder. Paret fick ytterligare sju barn. Salomon d.ä. drev speceriaffären ”S. Lindman & Co”, samt en snusfabrik på Östra Storgatan 94 i Jönköping.

Då Salomon d.y. växte upp blev det naturligt för honom att överta faderns affär. Han hade också en rad politiska uppdrag samt arrenderade Österängens gård för att driva lantbruk.

Den andra augusti 1860 föddes i Moline, Illinois, USA, en dotter till den svenske prästen och missionären Olof Christian Telemak Andrén och hans hustru Mathilda, född Pihl. Hon var deras tredje barn varav ett hade dött i späd ålder. Andrén (som hette Andersson fram till sin prästvigning) hade blivit ombedd att komma och besöka svenska församlingar i USA. I Moline var han med om att starta den evangelisk-lutherska Augustanasynoden.

När Lydia Wilhelmina bara var en månad gammal återvände familjen till Sverige, där paret fick ytterligare sex barn. Andrén blev så småningom kyrkoherde i Asarum utanför Karlshamn. Han avled dock redan 1870 av den tyfus han ådragit sig vid hembesök hos sjuka. Genom att änkan Andrén och hennes barn bosatte sig i Jönköping, och blev grannar med paret Lindman, stiftade Lydia så småningom bekantskap med Salomon d.y.

Hon hade fram till dess haft arbeten som guvernant i olika familjer, men efter att ha träffat Salomon kunde hon genomgå en organist- och kyrkosångarutbildning i Uppsala, som en god vän till Salomon bekostade. Hon var mycket musikalisk och kom sedan ofta att spela och sjunga i kyrkan, men eftersom hon saknade lärarutbildning fick hon aldrig arbeta som kantor.

Under hösten 1887 ingick Salomon och Lydia förlovning och den 15 maj 1888 gifte de sig. Året därpå föddes deras äldsta dotter Anna på Österängens gård. Deras övriga döttrar föddes i tät följd: Ellen 1890, Greta 1892, Karin 1893 och Kerstin 1895.

 

Salomon d.y. med Lydia och barnen Ellen, Greta och Anna, Östergängen 1892.            
              

Då Kerstin var nyfödd blev dock Salomon allvarligt sjuk. Han hade drabbats av vattusot p.g.a. skrumpnjure, vilket på denna tid var obotligt. Tillsammans med Lydia reste han till Tyskland för att söka hjälp, men detta var förgäves: då de återvände till Sverige tre månader senare var han ännu sämre.  Han avled den 30 januari 1897.

Lydias förmyndare blev vice häradshövdning Gustaf Lindman, Salomons bror.  Tvärtemot vad hon själv ville fick hon lämna Österängen och bosätta sig med de fem barnen i en liten våning på Kanalgatan 22 i Jönköping. Varje månad fick hon, ur sin förmyndares hand, en liten del av arvet efter maken. Så småningom fick hon en anställning på Brandstodsbolaget. 1903, då familjen flyttat till Bankeryd, insjuknade Ellen i miliartuberkulos. Hon avled efter en kort tid endast 13 år gammal.  

                                                     Greta, Karin, Anna, Lydia och Kerstin, 1903

Lydias dagböcker vittnar om den djupa religiositet som fick henne att klara av de många kriser som drabbade henne under livet. Ett viktigt stöd för henne var även Henrik Lilliecreutz, en ungdomskärlek som länge stod henne nära, men som hon av ekonomiska skäl (hans familj ansåg henne vara för fattig) aldrig gifte sig med.

Under många år bodde Lydia i Lund, de första åren tillsammans med döttrarna, i en stor våning på där hon levde på att ha inackorderingsgäster.1914 blev hon föreståndarinna för Thomanderska studenthemmet, en tjänst som hon innehade fram till 1922. Tiderna var dock svåra med den livsmedelsbrist som rådde under kriget, och ”fru Lindman” blev bland lundastudenterna känd som en mycket bestämd äldre dam. Efter att ha avtackats därifrån bodde hon några år i Värnamo tillsammans med sin äldre syster Ellen Berg.

1929 flyttade hon tillbaka till barndomsstaden Karlshamn. Där bodde hon i sex år på Bergsgatan 23 tillsammans med dottern Karin. Sitt sista år bodde hon i en lägenhet på Åhus 2 i Olsborg, utanför Karlshamn. Det var också där som hon avled, den 17 september 1936; dödsorsaken var troligen en hjärtinfarkt.   

 

 

          

 

 

 

Lydia på 70-årsdagen, 1929

DEL 2: DÖTTRARNA                       

De av Salomon och Lydias döttrar som levde till vuxen ålder var således Anna, Greta, Karin och Kerstin. Greta och Kerstin lämnade Sverige för USA medan Anna och Karin bodde kvar. Greta utbildade sig till sjukgymnast och reste till Kuba för att arbeta där ett år. På båten därifrån träffade hon den man som hon 1913 gifte sig med: dansken Christian S. Andersen, affärsman, senare hotellägare. De bosatte sig i Chicago, Illinois och flyttade efter några år till Hot Springs, Virginia. Deras första barn var Bob och Margaret, men när tvillingarna Else och Chris föddes 1924 var tragedin ett faktum: Greta förblödde och avled endast 32 år gammal.                

Kerstin blev, vid 19 års ålder, mamma till en pojke (Torsten) som utackorderades till familjen Ljungdahl i Eksjö. Hon reste sedan till sin syster Greta i Chicago, där hon utbildade sig till sjuksköterska och träffade affärsmannen Reginald S. Ring, kollega till Gretas man. De gifte sig 1920, fick barnen Louise, Sylvia, Ted och Dick, och slog sig småningom ner i Toronto, Kanada.  Under depressionen på 30-talet förlorade Reginald sitt arbete och Kerstin fick, för att klara ekonomin, resa till Sverige med sina tre yngsta barn. Efter kriget kunde hon återvända till Kanada där hon avled 1949 av en hjärtsjukdom.

En stor del av familjen samlad hos Anna och Helge i villan på Norra Vägen i Värnamo, omkring 1940. Bakre raden från vänster: Kerstin Ring, Margaret Andersen, okänd finsk flicka, Else Andersen, Anna Wennberg med okänd finsk flicka i knäet, Helge Wennberg. Främre raden från vänster: Chris Andersen, Ted Ring, Dick Ring, Sylvia Ring, Stina Wennberg.

Karin blev lärarinna. Hon arbetade från 1915 vid olika skolor (framför allt flickskolor) i Anderslöv, Malmö och Karlshamn. 1935 fick hon anställning i engelska och litteraturhistoria vid samrealskolan i Ljungby där hon arbetade fram till sin pensionering 1958. Via korrespondenskurser lärde hon sig också latin, spanska och italienska. Hon förblev ogift och bodde kvar i Ljungby fram till nittioårsåldern. Sitt sista år tillbringade hon på S:t Sigfrids sjukhus i Växjö, där hon avled 1985.

Anna arbetade från 1907 till 1913 som sekreterare hos Gustaf Lindman på Rosenlund. Hon gifte sig 1913 med sin kusin på Salomons sida, distriktslantmätare Helge Wennberg. De fick barnen Brita, Stina och Gösta, och bodde i Stockholm och Backe innan de i början av 20-talet kom till Värnamo. Under 30-talet tog Anna hand om först Gretas och senare även Kerstins barn som p.g.a. olika skäl befann sig i nöd. Hon tog sig också an finska krigsbarn. 1941 inköpte de gården Skeda i Rydaholm som till en början enbart var deras sommarbostad. Helge avled genom trafikolycka 1953, Anna överlevde honom med 35 år och avled 1988. De sista 12 åren av sitt liv bodde hon på Skeda gård, som än idag är en samlingspunkt för släkten, nu i fjärde generationens ägo. 

                                    Släktgården Skeda i Rydaholm som den såg ut när den var nyköpt, 1940-tal.

KOMMENTAR

Som av en tillfällighet har både Salomon och Lydias fäder blivit föremål för böcker. Författarinnan Elsi Rydsjö (dotterdotter till Salomon d.y: s syster) har i romanen Kavalkad (Gummeson 1962), delvis verklighetsbaserat, skildrat Salomon Lindman d.ä:s liv i Jönköping i mitten av 1800-talet. Olof Christian Telemak Andrén, Ambassador of Good Will av Oscar N. Olson (Augustana Historical Society 1954) är en bok om Lydias far.  

ÖVRIGT

Om Gustaf Lindman, Salomon d.y. och Salomon d.ä. i Jönköpings stads och läns sparbank 1831-1930 (1931)